Tisdag 15/2
Jaha då har halva februari gått och kylan biter sig fast. Det har snöat hela dagen till barns och hundars stora glädje, dock inte min. Var tvungen att skotta udtan en del snö framför bilen innan jag och barnen kunde åka iväg till mataffären.
Barnen har varit lite småkrassliga och de passar då inte på att vara det samtidigt utan man löser av varandra. Nu är det stackars Eleonoras tur och bli febrig och inga suppar kvar till henne varav ett besök till affären krävdes. Just sådana här stunder är man glad att man släppte på apoteksmonopolet. Det går så mycket fortare för mig att bara ta sig till affären nu när man behöver febernedsättande och nässpray och dessutom har affären öppet längre än apoteket.
Jag har lagt mååånga tassbandage och idag blev det dags igen. Kom in med gänget efter en tur ute i snön och ser blodspår i köket. Inga skadade barn idag, det visste jag. Någon av hundarna hade gjort sig illa och innan jag såg vem och vilken tass ( det blev ett par tassar att gå igenom) så såg jag att Ceasar hade fått sig ett sticksår mellan trampdynorna, troligtvis ifrån någon vass pinne eller isbir under snön. Skönt att det inte var värre, som när Trym skar sönder hela j-kla tassen med delad tramdyna, det blödde kan ni tro. Jag gjorde rent och konstaterade att jag bara behöver lägga ett skyddande tassbandage så att han inte håller på att slicka i såret. Hur gör jag nu tänkte jag. Ensam hemma med tre barn och göra en tassomläggning på någon som inte ville ligga still utan ville hellerville pussas och gosa i knät. Jag löste det genom att Eleonora fick sitta brevid och vara publik, André stackarn som inte tycker om blod fick uppgiften att sitta vid Ceasars huvud och klappa lungt och prata med honom och Beatrice matade honom med leversnittsgodis. Perfekt, hunden låg stilla och jag kunde lägga om tassen. Tyvärr så hade jag inget sådant färglatt självhäftande bandage kvar hemma, som man sätter ovanpå gasbindan, så det blev en gammal tubsocka som ovanskydd istället på gasbindan, Ceasar är så snäll han och mådde som en kung med allt godis och klappar, bra jobbat ungar och tack för hjälpen.
Nu längtar vi till våren, så denna bild fick ta plats för den känslan.
Barnen har varit lite småkrassliga och de passar då inte på att vara det samtidigt utan man löser av varandra. Nu är det stackars Eleonoras tur och bli febrig och inga suppar kvar till henne varav ett besök till affären krävdes. Just sådana här stunder är man glad att man släppte på apoteksmonopolet. Det går så mycket fortare för mig att bara ta sig till affären nu när man behöver febernedsättande och nässpray och dessutom har affären öppet längre än apoteket.
Jag har lagt mååånga tassbandage och idag blev det dags igen. Kom in med gänget efter en tur ute i snön och ser blodspår i köket. Inga skadade barn idag, det visste jag. Någon av hundarna hade gjort sig illa och innan jag såg vem och vilken tass ( det blev ett par tassar att gå igenom) så såg jag att Ceasar hade fått sig ett sticksår mellan trampdynorna, troligtvis ifrån någon vass pinne eller isbir under snön. Skönt att det inte var värre, som när Trym skar sönder hela j-kla tassen med delad tramdyna, det blödde kan ni tro. Jag gjorde rent och konstaterade att jag bara behöver lägga ett skyddande tassbandage så att han inte håller på att slicka i såret. Hur gör jag nu tänkte jag. Ensam hemma med tre barn och göra en tassomläggning på någon som inte ville ligga still utan ville hellerville pussas och gosa i knät. Jag löste det genom att Eleonora fick sitta brevid och vara publik, André stackarn som inte tycker om blod fick uppgiften att sitta vid Ceasars huvud och klappa lungt och prata med honom och Beatrice matade honom med leversnittsgodis. Perfekt, hunden låg stilla och jag kunde lägga om tassen. Tyvärr så hade jag inget sådant färglatt självhäftande bandage kvar hemma, som man sätter ovanpå gasbindan, så det blev en gammal tubsocka som ovanskydd istället på gasbindan, Ceasar är så snäll han och mådde som en kung med allt godis och klappar, bra jobbat ungar och tack för hjälpen.
Nu längtar vi till våren, så denna bild fick ta plats för den känslan.
Kommentarer
Trackback
