Måndag 10/5
Ingen vidare sömn inatt, Nette behövdes släppas ut två gånger och sen vaknade Beatrice av något och var ledsen. Min man hämtade henne ifrån sitt rum så att hon få sova vidare hos oss, var uppe en tredje gång för att gå på toa. Blev väckt halv sju av gasfian Nette som nu behövde gå ut igen, denna gång för att kissa. Det var bara attt stänga av väckarklockan som skulle ringa en kvart senare. Beatrice vaknade och ville följa med ned till nedervåningen. Dags för morgonrutinerna innan det var dags att åka till dagmamman. Min man var så snäll och åkte iväg med dem idag, så kunde jag ta det lilla lugna.
Gick min vanliga promenad innan det var dags att åka iväg till mvc. Barnmorskan var så snäll att hon hade bokat in mig på hennes lunch , dels för att hon vill följa upp mig innan hennes egyptenresa som hon åker på tidigt imorgon bitti, dels för att hon själv är så nyfiken på vad det kommer att bli, hon har en gissning på att det kan bli en tjej, spännande, många andra tror att det kan bli en kille, jag själv blir glad oavsett,bara lillkrabat vill komma ut nu. Hon tycker också att jag är ovanligt pigg höggravid kvinna som rör sig med lätthet, sp hon är lite nyfiken men också imponerad av mig och mina barn, som har fått följa med ett par gånger dit. Jag själv känner mig tung, men visst jag vankar inte som en anka, förrutom direkt efter att jag har suttit i soffan eller kliver ur sängen, men det brukar gå över så fort man har kunnat räta ut sig och rört sig några steg. Barnmorskan tyckte dock att jag skulle dra ned lite på promenaderna och inte gå mellan 3-5 km om dagarna, för min vikt har gått ned något,inte mycket, från 74 till 73 kg på en och en halv vecka. Det är absolut ingen fara för bebisen, lillkrabat mår jättebra coh växer som den ska och jag äter mer än vanligt, gärna en del onyttiga saker mellan målen, men hon ville inte att jag bränner ut mig innan förlossningen utan skall försöka lagra energi. Problemet är att om jag håller mig lugn så kryper det i benen fruktansvärt mycket. För att hålla det det i schackt så känns det bra med dessa promenader och jag mår bra av dem. Fördel är också att jag inte har lagt på mig onödig vikt och håller dessutom mina knän i trim. Jag och in man har nu kill- och tjejnamn färdiga, vilket det blir är en hemlis fram tills att lillkrabat är född.
André firades i förrigår och igår var det lite hemmaerbete, inte för mig för jag låg något däckad i soffan av denna förkylning som jag har åkt på ifrån barnen. De båda turades om att försöka ligga bredvid mig i soffan för lite mys, Beatrice var den som fick plats bäst, André trillade ned ett par gånger och tycket att magen var i vägen. Till slut så fick han plats, han lade sig bakom mina ben med huvudet på mina lår och somnade sedan där, Beatrice somnade brevid mig och stördes inte av att hon fick en del småsparkar i ryggen av lillkrabat. Min man var jätteduktig och har lagt laminatgolv i mer än halva vardagsrummet, när vi andra låg och tittade på ifrån soffan.
Gick min vanliga promenad innan det var dags att åka iväg till mvc. Barnmorskan var så snäll att hon hade bokat in mig på hennes lunch , dels för att hon vill följa upp mig innan hennes egyptenresa som hon åker på tidigt imorgon bitti, dels för att hon själv är så nyfiken på vad det kommer att bli, hon har en gissning på att det kan bli en tjej, spännande, många andra tror att det kan bli en kille, jag själv blir glad oavsett,bara lillkrabat vill komma ut nu. Hon tycker också att jag är ovanligt pigg höggravid kvinna som rör sig med lätthet, sp hon är lite nyfiken men också imponerad av mig och mina barn, som har fått följa med ett par gånger dit. Jag själv känner mig tung, men visst jag vankar inte som en anka, förrutom direkt efter att jag har suttit i soffan eller kliver ur sängen, men det brukar gå över så fort man har kunnat räta ut sig och rört sig några steg. Barnmorskan tyckte dock att jag skulle dra ned lite på promenaderna och inte gå mellan 3-5 km om dagarna, för min vikt har gått ned något,inte mycket, från 74 till 73 kg på en och en halv vecka. Det är absolut ingen fara för bebisen, lillkrabat mår jättebra coh växer som den ska och jag äter mer än vanligt, gärna en del onyttiga saker mellan målen, men hon ville inte att jag bränner ut mig innan förlossningen utan skall försöka lagra energi. Problemet är att om jag håller mig lugn så kryper det i benen fruktansvärt mycket. För att hålla det det i schackt så känns det bra med dessa promenader och jag mår bra av dem. Fördel är också att jag inte har lagt på mig onödig vikt och håller dessutom mina knän i trim. Jag och in man har nu kill- och tjejnamn färdiga, vilket det blir är en hemlis fram tills att lillkrabat är född.
André firades i förrigår och igår var det lite hemmaerbete, inte för mig för jag låg något däckad i soffan av denna förkylning som jag har åkt på ifrån barnen. De båda turades om att försöka ligga bredvid mig i soffan för lite mys, Beatrice var den som fick plats bäst, André trillade ned ett par gånger och tycket att magen var i vägen. Till slut så fick han plats, han lade sig bakom mina ben med huvudet på mina lår och somnade sedan där, Beatrice somnade brevid mig och stördes inte av att hon fick en del småsparkar i ryggen av lillkrabat. Min man var jätteduktig och har lagt laminatgolv i mer än halva vardagsrummet, när vi andra låg och tittade på ifrån soffan.
Kommentarer
Trackback
