13/5 Del 2

Ja allihopa. DET BLEV EN BEBIS TILL SLUT. Det blev en tjej på 3770g och 51cm lång. Lik som de andra så hade även denna tjej bråttom ut. Vi var på bb vid kvart över sju och hon var ute vid 21.17 ungefär. Även som de andra så hanns det inte med någon bedövning eller antibiotika mot B-streptockoker. Vi har två tjejnamn att fundera på tills imorgon, jag får åka hem först på lördag för att man vill se att hon inte har fått någon infektion av b-streptockoker. Lillkrabat som hon har fått heta i magen är en rund tjej jämfört med de andra två och man funderar fortfarande på hur f-n de kommer ut. Man känner sig i och för sig som en slaghärjad krigszon för tillfället.

Ja, det började ju lite annorlunda denna gång. hade förväntat mig att det skulle börja med värkar och så , men det blev det ju inte. Har känt mig lite trött under dagen, haft lite sammandragningar, inte smärtsamma utan som vanliga förvärkar. Har varit ute på förmiddagen som vanligt på en rastning av hundarna, dock ingen promenad för att Nette skall bli helt iordning med magen vilket hon är mer eller mindre nu. Hjälpte sedan till med att städa av efter golvläggningen dammsugade, skurade golv osv. Kände ingenting. Hundarna fick sin kvällsmat vid halv sex, som vanligt och medans min man tillagade vår middag så tänkte jag passa på att rasta hundarna så att det var färdigt när vi satt och åt. Bebis hade andra planer. När jag väl krånglat på mig stövlarna och kopplat upp Nette och Adelle, öppnade dörren för att gå ut, när jag känner lite mer tryck än vanligt och senv sekunden senare var det som att sätta hål på en vattenballong, VATTENAGÅNG, eller hade jag lyckats att kissa på mig?. Jag hade inte ont, än. Sade till min man att jag hade lite problem, att jag misstänkte att vattnet gick och hundarna sprang ut. Tog mig in till toa och min man jagade hundar, middagen var mer eller mindre precis färdig. Tog en dusch och konstaterade att det var vattnet som hade gått. Min man försökte att få tag i min bror och lyckades. Han var strax hos oss, till barnens stora förtjusning, det blev middag föe dem och jag konstaterade att även denna skulle gå fort för värkarna kom ganska omgående efter en stund, var fjärde minut var det när vi satte oss i bilen. Jag har kännt mig lugn hela tiden medans min man var lite mer stressad mot tidigare för även han visste att nu kommer det att gå undan, och det gjorde det. Nu är man lite trött och skall försöka sova något.



Kommentarer
Postat av: Kenth

Vad du är modig! Grattis för lill tjejen :0)

2010-05-19 @ 12:21:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0