odgardens

Batteriet till laptopen tog självklart slut på onsdagskvällen. Det blev således inget skrviande om gårdagens resa. Resan gick bra, vi kom längre än planerat, vi skulle ha stannat strax efter Skellefteå men kom förbit piteå, när vi stannade vid Harrbäcks rastplats för övernattning, rastplatsen ligger mellan Piteå och Luleå. Det resulterade att vi faktiskt fick 10 mil kortare sträcka att köra idag, det var tacksamt.

Denna rastplats var också fräcsh, men lekplatsen var ingen höjdare tyvärr, vädret var också lite sisådär så det blev mest att vara inne i vagnen. Det går, vi får plats. Nja Theo fick flytta lite på sig ifrån sängen, alla barnen hamnade hos oss tidigt på morgonen. Det var en hel del lastbilar som körde förbi på natten, en del lät som rena diesellok som stånkade sig fram, de flesta var annars hyffsat tystgående. Denna rastplats hade inte så mycket växtlighet mot vägen så dect lät lite mer. Jag sov som en stock ändå, sover väldigt bra i vår husvagn.

Theo har mer eller mindre kört hela vägen, men jag har faktiskt kört en bit själv, så kunde Theo ta en liten vila.

Dagens etapp startade efter en lugn start på morgonen ,Theo fick bestämma om vi skulle följa E10 eller ta väg 97, det blev väg 97. Många fina vyer, vi passerade även norra polcirkeln, ja man såg väldigt många fina platser. Det var helt rätt val att åka inlandsvägen.

Ekipaget anlände till Gällivare camping runt halv sextiden, vi hittade vår plats som ligger utmed en älv, eller hela campingen ligger längst med älven. Från husvagnsfönstret ser man Dundret. Det blev lite svårigheter med parkeringen idag, dels för att andra ekipage hade ställt sig lite fel och sen var det en trevlig norrbagge som ville hjälpa till att dirrigera in Theo, jag sade att det var tur att det inte ar jag som parkerade. Förtältet sattes snabbt upp (så glad över modellen på resetält, väldigt snabbrest.) Barnen hittade snabbt norska lekkamrater, även den familjen skall på utställning fast med tax, det var tacksamt, tyckte Theo. När jag Rastade av hundarna så stötte jag på det norska grannekipaget med taxarna som ville hälsa lite på Nette och Adelle. Jag hörde sen vid samtalet att Beatrice höll en väldig missnöjd stämma ifrån våran vagn. När jag kom tillbaka så var Beatrice på riktigt skithumör, André var allmänt störig ,Eleonora låg i vår säng tyst och tittade upp i husvagnstaket och Theo var på väg att explodera över kaoset. Jag skickade ut gänget till lekplatsen så att jag kunde diska upp lite disk ifrån lunch samt laga middag. Maten var mer eller mindre färdig när det började regna och gänget kom springandes tillbaka.Nette passade då på att smita ut genom en liten öppning i tältet, men hon spran inte långt, kom tillbaka på en gång gjorde hon också. Sen var läget lite lugnare, ja eller André var på ett störit trotshumör, men efter ett par utskällningar och lite kvällsmys så somnade barnen glada till slut.

Theo har , trots det lilla kaos som var idag, helt enkelt faktiskt erkänt det sköna campinglivet och dess frihet.

Imorgon har vi en hel dag att bara vara som familj.