odgardens

Gårdagens händelse hade tyvär satt spår på Nette, hon ville inte alls, månader av träning var bortslåst på ynka 5 minuter, faan (ursäkta språket.). Nu har Nette blivit skrämd för det här med utställning, som tur är inte annars i andra sociala sammanhang som möte med människor på stan, på hotellet mm. Det räckte med att vi klev in i mässhallen så åkte svansen ned och hon blev moloken. Som tur var kom Nettes halvsyster Katitzi och muntrade upp henne, men det räckte inte tyvär i ringen, där hon inte ville ha något med domaren att göra. Dagens Domare var Nils Molin, en mycket lugn och trevlig herre. Han läste av Nette och han förstod också direkt när jag sade att hon blivit skrämd sen dagen innan. Han sade då att han inte ville tvinga sig på henne och förstöra för henne, för hon är trots allt ung. Det kändes skönt att få höra det ifrån en vettig domare. Nette fick trots allt ett 2:a pris för han tycker hon är en mycket lovande ung tik som nu behöver mer träning för att bli trygg igen i ringen. Jag är glad över det och är faktiskt nöjd med utställningshelgen trots allt. Jag vänder nu det negativa som hänt till det positiva, nu vet jag Nettes svaghet och vet nu vad jag behöver träna mer på. Jag kommer att se om jag kan få henne iform till utställningen här i Stockholm den 3-4 April, men går det inte så går det inte, då väntar vi. Men man får inte förstärka hennes rädsla nu, utan nu på mässan innan vi åkte så lekte vi och hade drakkamp, vilket fungerade, hon svarade bra på det. Hon Tog också dessutom köttbulle ur Helle`s hand (kennel Spotnik) och Nette hoppade även upp på henne för att få mer. Positivt, positivt. Hemresan gick bra, Beatrice blev lite åksjuk och kräktes så det blev ett stopp för ombyte på henne och rastning på Nette, annars så gick resan egentligen non-stop hem. imorgon blir det lugnt och tid för att umgås med familjen. Här hemma hade  det fungerat mycket bra med André,  min bror och hans tjej. Det hade även fungerat kanon med hundarna, även med Trym som i normala fall egentligen bara lyssnar på mig, också mycket positivt, det stärker även hans självförtroende som jag också jobbar med. Jag kan inte säga att han är en rädd hnd för det är han inte, men han har dåligt självförstoende som blir bättre när han får lyckas. Han har också på det senare året blivit kaxigare, men på ett positivt sätt.