Tisdag 16/2
André vaknade vid 6.30 och kom in till våran säng för att försöka somna om, men det gick inte för han var så spänd över att få åka i den nya bilen. Flera gånger så gick han fram till fönstret för att titta ut på bilen. Vid sju vaknade Beatrice så då tyckte jag att vi kunde gå och äta frukost så att vi kunde komma iväg för att handla hem lite basvaror, mjölk behövdes bla. André var glad över att få åka bilen och han tyckte det var spännande att han satt så högt där bak och så finns det även ett litet fällbart bord där också. Bilen har gått bra, inga konstigheter och bilhandlaren hörde av sig omgående och ville att vi skulle höra av oss igen om databuggen kom tillbaka igen så att de kunde ta in den för en koll. Men som sagt det är en franssos, så det kommer.
När vi kom hem igen så upptäckte jag att jag tyvärr hade glömt en soppåse framme när vi åkte iväg istället för att ha slängt den i tunnan, man säger att man blir lite mer glömsk och förrvirrad när man är gravid, men jag har varit extremt glömsk den sista tiden, speciellt när det gäller mina nycklar. Aldrig har jag fått leta efter dem så mycket som nu. Ja tillbaka till soppåsen. Det var bara att plocka upp, som tur var det bara papper så jag misstänker Nette i detta fall. Hon har någon speciell fixide till papper, speciellt toapapper och tomma toarullar. Det har hon alltid haft. Har man glömt att stänga toadörren så är Nette där och snor pappersrullen och gör konfetti av den. I deras bur som alltid står öppen här hemma hittar jag alltid tomma halvtuggade pappersrullar. Ja hellre det än att tugga på skor eller liknande. Jag tittade lite extra noga på Adelle när jag låg på knä och plockade upp papper, för hon var röd i pälsen, ungefär som om hon hade varit i slagsmål och fått blod på pälsen som sen torkat. Jag undersökte henne och såg sedan att även Trym var röd över ryggen och på sidan. Även Nette var röd men på huvudet och lite på baklåret. Ingar skador syntes, inga utslagna tänder eller sår i munnen och inga uppätna kaniner. Vad kunde det vara. Nettes löp är över så det var inget med det. Jag lät det vara för stunden med ett stort frågetecken. Jag lagade lunch till mig och barnen när Beatrice kom till mig så var hon alldeles röd om tröjan. Gick in i vardagsrummet där hon hade varit och såg rött färgpulver, precis vid hundarnas bädd. Då slog det mig att min mamma hade kommit för ett tag sedan med ett par hobbyprylar som blivit över sen hon använt dem och ville ge det till barnen som hon tyckte skulle vara roligt, men jag hade stoppat undan dessa för att de var inte riktigt barnvänliga inte än för de är än så länge lite för små för den typ av färg och klister mm, på något sätt så hade de fått tag i en liten färgpulverspåse och hällt ut det på en kartong ovh kladdat. Jaha, nu så går färgen bort, tror jag, hoppas det iallafall speciellt på Nette för hon skall ställas ut om en månad igen, hade jag tänkt. Inget kladd på väggarna, denna gång. Vilken tur. Det positiva i det hela är att hundarna fick en ordenklig genomgång och barnen hade haft roligt när de höll på så jag får vara glad för deras skull. De hade iallafall varit duktiga och hållt sig nästan bara på kartongen, hundarnas bädd går att tvätta .
Bebisen växer för fullt, 12 veckor kvar och man börjar känna sig lite tung runt magen nu. Magen är dessutom helt klotrunt, ungefär som om man hade stoppad under en badboll under tröjan, det ser lite lustigt ut faktiskt. Börjar undra om det kan vara en tjej kanske, magen är ganska snarlik den som jag hade när jag väntade Beatrice, men det får tiden utvisa, det är snart dags. Imorgon är det 18-månaders kontroll för Beatrice, André följer med för att trösta henne efter sprutan som hon skall få , det har han sagt. Nu har han inte så mycket val, utan han måste med då min man jobbar och barnen är lediga ifrån dagmamman. Men tanken är god ifrån hans sida tycker jag.
När vi kom hem igen så upptäckte jag att jag tyvärr hade glömt en soppåse framme när vi åkte iväg istället för att ha slängt den i tunnan, man säger att man blir lite mer glömsk och förrvirrad när man är gravid, men jag har varit extremt glömsk den sista tiden, speciellt när det gäller mina nycklar. Aldrig har jag fått leta efter dem så mycket som nu. Ja tillbaka till soppåsen. Det var bara att plocka upp, som tur var det bara papper så jag misstänker Nette i detta fall. Hon har någon speciell fixide till papper, speciellt toapapper och tomma toarullar. Det har hon alltid haft. Har man glömt att stänga toadörren så är Nette där och snor pappersrullen och gör konfetti av den. I deras bur som alltid står öppen här hemma hittar jag alltid tomma halvtuggade pappersrullar. Ja hellre det än att tugga på skor eller liknande. Jag tittade lite extra noga på Adelle när jag låg på knä och plockade upp papper, för hon var röd i pälsen, ungefär som om hon hade varit i slagsmål och fått blod på pälsen som sen torkat. Jag undersökte henne och såg sedan att även Trym var röd över ryggen och på sidan. Även Nette var röd men på huvudet och lite på baklåret. Ingar skador syntes, inga utslagna tänder eller sår i munnen och inga uppätna kaniner. Vad kunde det vara. Nettes löp är över så det var inget med det. Jag lät det vara för stunden med ett stort frågetecken. Jag lagade lunch till mig och barnen när Beatrice kom till mig så var hon alldeles röd om tröjan. Gick in i vardagsrummet där hon hade varit och såg rött färgpulver, precis vid hundarnas bädd. Då slog det mig att min mamma hade kommit för ett tag sedan med ett par hobbyprylar som blivit över sen hon använt dem och ville ge det till barnen som hon tyckte skulle vara roligt, men jag hade stoppat undan dessa för att de var inte riktigt barnvänliga inte än för de är än så länge lite för små för den typ av färg och klister mm, på något sätt så hade de fått tag i en liten färgpulverspåse och hällt ut det på en kartong ovh kladdat. Jaha, nu så går färgen bort, tror jag, hoppas det iallafall speciellt på Nette för hon skall ställas ut om en månad igen, hade jag tänkt. Inget kladd på väggarna, denna gång. Vilken tur. Det positiva i det hela är att hundarna fick en ordenklig genomgång och barnen hade haft roligt när de höll på så jag får vara glad för deras skull. De hade iallafall varit duktiga och hållt sig nästan bara på kartongen, hundarnas bädd går att tvätta .
Bebisen växer för fullt, 12 veckor kvar och man börjar känna sig lite tung runt magen nu. Magen är dessutom helt klotrunt, ungefär som om man hade stoppad under en badboll under tröjan, det ser lite lustigt ut faktiskt. Börjar undra om det kan vara en tjej kanske, magen är ganska snarlik den som jag hade när jag väntade Beatrice, men det får tiden utvisa, det är snart dags. Imorgon är det 18-månaders kontroll för Beatrice, André följer med för att trösta henne efter sprutan som hon skall få , det har han sagt. Nu har han inte så mycket val, utan han måste med då min man jobbar och barnen är lediga ifrån dagmamman. Men tanken är god ifrån hans sida tycker jag.
Kommentarer
Trackback
