odgardens

Ingen ärtsoppa o pannkaka idag. Det blev stuvade mackisar med stekt falukorv, det tycker barnen är mums. De var så hungriga att de stod brevid vid spisen och kivades med varandra. Att de var hungriga var bra, då äter de bra. Förrutom två kivandes barn vid spisen satt även tre hungriga hundar och väntade på mat, det var lite trångt precis vid spisen. Annars är köket på 13 kvadrat så det är inte litet, men att någon/några som sitter/står på mina fötter vid matdags är idag en vana. Hämta något ur kylen, kliv över en eller två hundar, släpa med sig en av barnen som sitter på foten, när den andra och även en tredje hund försöker sno åt sig en smakbit ifrån bänken. Det låter komiskt, det är komiskt, men jag trivs med det. Tänk om det vore tvärtom, helt ensam? Det skulle inte jag trivas med.

Vaknade upp i natt och visste inte var jag var, låg på "fel " sida av sängen. Min man skulle upp tidigt och vi har väckarklockan på min ordinarie sida och för att inte störa för mycket så bytte vi sida. Det kändes skumt att inte veta var man var. Var jag kvar hos brorsan? (även han har en tempursäng och ett mörkt sovrum) Var jag hemma? Konstaterade sen att jag var hemma, intrasslad i täcket som var på g halvvägs ned på golvet. Vad har jag gjort inatt?, inte undra på att jag drömt så mysko.

Jag och barnen ryckte en massa ogräs ute idag, tuvor kastades, hundar jagar efter. Vid fångst av en tuva såg man sen besvikelsen - ingen boll?. Det glömdes snabbt bort när nästa tuva kom flygandes. Beatrice tycker att det var så kul att hon började hicka när hon skrattade. Beatrice har lätt för att skratta och få skratthicka. Det låter så roligt när hon skrattar och hickar.