odgardens

Sorry mina vänner, har inte hunnit att skriva om helgens utställning. Det har varit fullt upp här hemma sen vi kom hem. De sista som skall fixas inför husvisningen håller på att fixas. Som idag te x så har jag bl a målat på några ställen som behövdes kompleteras med färg, har kratsat fog i hallen för att ha kunnat foga i nytt, tvättat och så kom min bror och hans tjej för att låna vårat släp för att kunna hämta upp överbliven marksten som har legat kvar här sen vi lade stengång förförra året. Igår så åkte min man iväg med flyget ned till skåne för att börja det nya jobbet, han kommer hem imorgon med nya tjänstebilen. Jag själv åkte över med fullpackade kartonger till min bror för förvaring tills vi har flyttat. Jag körde bilen med släp alldeles själv, till och med backade upp på min brors uppfart med det, är såå¨stolt över att jag faktiskt lyckades med det.

Som sagt, helgens utställning. Vi kom iväg lite sent i fredags med husvagnen, runt 18-tiden och vi var framme i Askersund vid 22.30. Tur nog var det platser kvar på drop-in uppställningen. Lördagsmorgonen var seg, men för att underlätta för den trötta familjen så gick jag iväg själv direkt på morgonen till utställningsområdet med alla utställningprylar, satte upp tält, burar, stolar och sen snabbt tillbaka för att byta om inför utställningen. Alla var mer eller mindre klara när jag kom tillbaka. Det var en sån lättnad att inte behöva stressa upp med grejorna med barnen brevid, utan att man kunde avslappnat slänga in hundarna direkt in i burarna och parkera ned ungarna i varsin stol, utom Eleonora förstås ,det blev vagnen för henne.





 Nu var det lite omvänt på Lördagen. Valparna skulle dömas långt senare under dagen i ringen brevid med en annan domare. Det var riktigt varmt denna dag, svetten bara rann, man hade lust att klä av sig alla kläderna ,med det gjordes inte för risk att bli fångad som någon streakare. Nette gjorde sitt men var inte glad, det resulterade iallafall en bra 1:a placering i unghundsklassen med HP. Är nöjd med det, visst ck hade varit jätteroligt, men hennes humör börjar att dala nedåt (vankas löp tro snart?) och hon gjorde ändå sitt på ett bra sätt, det var ändå jättevarmt så jag är nöjd. Ceasar däremot drog till en slam med att bli BIMvalp, sååå roligt. Goa Ceasar, min Ceasar blev BIMvalp.  Tyvärr så kunde inte Theo och barnen se detta då André blev riktigt akut nödig så Theo fick ta med sig alla barnen tillbaka till husvagen som låg ett par hundra meter bort bara. André hann till toan i tid, duktigt André. Efter middagen gick vi tillbaka till utatällningsområdet för att flytta våra saker till morgondagens utställningsplats några ringar längre bort.
(foto: Jenny Andersson)

Söndagen var det sds riksutställning. Valpklassen började. Hanar först ut. Ceasar var på g idag, mer sprall i kroppen, inte konstigt för det var svalare denna dag. Vi sprang och sprang, till slut dömdes vi som Etta bland valphanarna och slutade sen med ett till BIM. Kan inte tro att det är sant, BIM igen, är så glad. Nette var igen på ojämt humör men vi gjorde vårt bästa. Hon var också jätteduktig, vi fick 1:a platsen i unhundsklassen med ett HP till. Hon har potential, nu gäller det att plocka fram den riktiga glädjen igen, då kan vi vara med o slås om ck:n igen.

Direkt efteråt så blev det ihopplock av prylarna för hemfärd. När vi skulle ut genom utställningsområdet så kom vi näst intill inte ut. Folk blockerade gångarna överallt jag ropade TUT, folk stod kvar och tittade på en som om man var ifrpn planeten mars eller sånt. Nette höll på att bli biten i ansiktet igen, tredje gången som det händer på utställningar. Att man inte kan hålla in sina hundar i kort koppel när man står i en transportgång, men nä, här står man mitt i och pratar med någon annan och låter sen sina hundar stå med 2-meterskoppel fritt så det bara är att ta sats och nypa till första bästa hund som passerar. Oj förlåt säger man inte heller, utan man säger försiktit till sin lilla ifif- nämen så får man inte göra. Hunden tittar tillbaka och tänker- so what, vad tänker du göra åt det- inget. Just det som händer ,INGET och dessa hundar kommer att fortsätta vidare att göra så. Problemet är att Nette nu blev lite Upprörd och tyckte att nä nu j-vlar vill jag härirfrån och håller på att flänga fram och tillbaka i kopplet, trasslar sig med både mig och vagnen med Eleonora och Beatrice i.Jag måste till slut ryta till på Nette, Lugna Ned dig Det hjälper inte att dra, varav hon stannar och sätter sig och jag kan trassla ut oss ur varandra. DÅ kommer kärringjäveln, och knackar på min axel. Ser du inte att hunden är uppriven säger hon till mig. Jo säger jag. -DÅ kan du inte skälla på¨henne säger kärringen. Jag började bli förbannad, kärringen sket fullständigt i att jag och barnen höll på att gå i backen. Jag försökte förklara för henne att jag höll på att bli omkulldragen av hunden för att folk inte kan flytta på sig när man kommer med både hund och barnvagn med barn i. Kärringen säger igen -men ser du inte att hon är uppriven. Jag blev nu riktigt arg och höll på att explodera. Denna kärring lyckas dessutom att stoppa upp trängseln ytterligare.Kärringen sa att vi skulle gå någon annanstans med hunden-Jag försökte att förklara att det inte gick för folk släpper inte igenom oss någonstans utan sitter kvar på sina stolar mitt i gångarna vid ringarna, men det ville hon inte tro på. När jag säger att jag känner min hund bättre än henne och att jag vet hur jag kan tilltala min hund för att bryta paniken så säger hon tillbaka- jo jag kan se det.  Nette satt kvar, jag hade "löst upp paniken i henne" och var tillbaka så att säga. Det kom upp en annan vänlig själ för undsättning samtidigt som min man lyckades komma ikapp genom trängseln. Då passar kärringjävel på att dra iväg, precis när jag motargumenterar med henne. Den vänliga tjejen frågar om hon kunde hjälpa mig ut med barnvagnen ut genom utställningsområdet. Jag tacka de för det. Det var skönt att kunna få lite förståelse från någon annan. Jag var dock fortfarande tvungen att ropa TUT till folk så att de kunde släppa förbi oss istället för att stå mitt i vägen för att snacka skit, varför kan man inte stå lite vid sidan istället för att underlätta för förbipasserande?. Den vänliga själen hälsade sen på Nette som var sitt jag igen med svansvift. Tillbaka vid husvagnen så blev det lite fika, lite avreaktioner om kärringen och sen hemfärd, trots denna lilla dispyt mot slutet så är jag jättenöjd med helgen, hundarna sov gott på hemresan. Väl hemma så dröjde det inte många minutrar till minst en av hundarna var lerig efter dagens regn hemma.