odgardens

Igår blev det sent med både hundbad och kloklippning. Det ar så kladdigt ute så efter nattrastningen så blev det badning av Nette inför dagens utställning. När klockan ringde kvart i sex så funderade jag på om det var värt att gå upp redan för en utställning, hade redan varit uppe två gånger och kissat på natten så man var lite trött. Jag släpade mig upp med hundarna följandes i hasorna, snabbkissning för de alla och sedan satt de och väntade på mat, som alltid. Igår hade vi bestämt , trodde jag, att jag skulle åka själv till utställningen, pga att barnen inte riktigt orkar med en lång dag med att bara i stort sett titta på, men att jag skulle få skjuts dit så att jag skulle slippa gå så långt. Men i morse vid frukosten så tyckte då min man att, nä vi följer med allihop ändå, blir det för jobbigt för barnen så skulle de gå en runda isåfall. sagt och gjort så fick vi lite bråttom då att få barnen i ordning och jag rastade hundarna. Som tur var så var det fruset på marken efter natten så Nette höll sig ren. När jag och Nette gick på vår rastning så stannade jag upp och tittade lite förvånande ned i ån och såg något simmandes där, en mink. Nette var nyfiken och likaså minken. De stirrade på varandra en stund , vi gick vidare och minken simmade vidare även den. Ute på åkern såg jag även nyanlända hägrar som stod och tutade i högans sky. Så nu har jag konstaterat att våren är här på riktigt.

Vi stressade iväg till älvsjö, och jag gick före till veterinärbeskitningen/vaccinationskontrollen och letade sedan upp våran ring. Malin och Billy var redan där. Man och barn anslöt sig till oss och vi packade upp bur mm. Nette var lite uppe i varv men lugnade sedan ned sig och blev en gladis som skulle hälsa runt. Valpklasserna och alla hanar bedömdes innan oss, sedan var det vår tur. Fem juniortikar var anmälda, fyra dök upp. Nette skötte sig exemplariskt, till och med under tandvisningen. Domaren var mjuk och fin på handen och tvingade sig inte på någon hund i onödan, hon var lugn, sansad och vänlig domare. Nette placerade sig som etta med första pris i juniorklassen med CK, vad glad jag blev, kände mig alldeles gråtfärdig. En revansch ifrån göteborg kände jag direkt, men å andra sidan så har Nette inte betett sig konstigt sedan dess heller, hon bara gillade inte den domaren helt enkelt.

I konkurrensklass med alla de andra CK-tikarna blev jag riktigt nervös, nu åker vi tänkte jag, men vi kom så här långt iallafall. Tik efter tik blev avtackad och jag hade inte koll alls på hur många vi var kvar, var så fokuserad på Nette och att hon inte skulle släppa orken eller att passgånga, vilket hon är expert på annars. Två hundar placerades före mig och så blev det ett varv till, i de två sista kurvorna så kände jag att nu j-vlar gjorde det ont i ljumskarna, bet ihop och sprang på det sista. Det visade sig när jag väl tittar upp och runt så blev vi 3:e bästa tik och som grädde på moset så fick vi ett CERT. Nette, blott ett år och två veckor gammal fick sitt första CERT idag. Blev så lycklig att jag inte kunde tro att det var sant. Vi? ett CERT? Ja det stämmde. Det var vi som fick det idag.

Barnen har även de skött sig över all förväntan hyfsat bra, lite mutning med klubba gjorde susen, visst lite grinit blev det ibland, men de skötte sig. André fick till slut även han springa i en ring som var avslutat aktivitet i och han var en mycket lycklig springare då.

Nettes kritik:Tilltalande harmonisk juniortik, fem.huvud, korr.bett, väl ansatta öron, elegant hals, markerad manke.utm. kropp o benstomme fina vinklar bak, fina vägvinnande rörelser med bra steglängd. vältecknad, välvisad. JUNKL 1,CK, BTKL 3, CERT.

Nu är jag helt slut och j-vligt öm i ljumskar och bäcken, men det var det väl värt efter idag.