Onsdag 14/4
Sitter ned klockan 23 på kvällen och väntar på de sista minutrarna av en tvätt. Barnens ytterkläder var så skitiga efter igår när vi var ute så de behövdes tvättas och självklart så kommer man ju på det på kvällskvisten. Att man inte var smart nog att slänga in det i tvätten på en gång istället så skulle det redan ha varit torrt och klart. Men nä,"fröken i sista minuten" det är jag det. Är dock bara drygt fem minuter kvar av tvätttiden sen kan det hängas upp så det hinner bli torrt tills imorgon när barnen skall iväg till dagmamman.
På tal om dagmamma så har vi nu blivit tvunga till att tyvärr säga upp deras platser för att sedan söka om dem på nytt igen om ett par veckor, för kommunen vill inte pausa deras platser i tre månader som de skall vara hemma med mig, utan att vi skulle behöva få behålla dem och dessutom betala för deras platser fast vi inte nyttjar dem. Dagmamman kommer tyvärr att bli ledsen men hon förstår, att betala sjutusen kronor för ingeting, det har vi inte vi lust med, speciellt nu när man går ned på mammapeng.
Vi har ändå talat länge om att vi ändå nu kanske skall flytta några mil till södermannland till hösten, runt strängnäs och så har vi tittat. Det är så mycket billigare boenden och sedan har man fortfarande pendlingsavsånd till arbetet (om jag nu vill fortsätta inom kakelbranchen dvs.). Min man påveraks ingeting, för han reser och har det distriktet idag, så för honom blir det ingen förändring.
Igår så trodde jag nästan att det var dags, så mycket förvärkar som dessutom kändes av. Min man jobbade hemifrån för säkerhetsskull, jag var ute med barnen, det känns bäst att få röra på sig när det förvärkar. Jag tog ett lungt träningspass i lydnad på Adelle, mjukar upp henne lite efter en trött vilosäsong. Hon var eld och lågor, jag själv glömde bort att man hade förvärkar, André var lycklig över sin cykeltur på grusvägen, fram och tillbaka cyklade han. Beatrice satt i vagen lite småtrött och njöt av vårsolen, skrattade en del åt Adelles framfart till apportbocken som kastades framför vagnen.
Har börjat med lydnadsträningen på Nette, hon känns mogen, öppen och mottaglig för det nu. Skall väl inte säga att tjejen är osmart på något sätt utan tvärtom, men det har blivit lite för mycket med både utställningsträning och lydnad. Hon tycker att båda är roligt men hon har inte varit så intresserad och fokuserad på lydnaden. Hon har därför valts att tränas först och främst inför utställningssammanhang. Nu märker jag en stor skillnad på hennes mognad och jag har inte heller bråttom med att hon skulle vara en färdig lydnadsvovve vid 1-års ålder. Jag kan nästan säga att träningsresultatet har nästan blivit snäppet bättre nu när jag har väntat än när jag tränade Adelle vid samma ålder. Det är mer glädje och inte ett måste-pass för hunden. Märker också en hel stor skillnad på Adelle nu när man har haft ett större uppehåll. Kunde nästan tycka att hon hade "tröttnat" på träningen, fast man gjorde olika variationer på både belöning och form. Skall bli kul och se hur hon går sen igen på en tävling, men jag måste bli lättare först, så det blir till hösten eventuellt som jag anmäler henne till en tävling.
Trym känns fortfarande lite för osäker på sig själv, han jobbar jag med mycket med sitt självförtroende. Han tror ena stunden att saker är läskigare än det är, för att sedan helt och hållet strunta i det den andra stunden. Han är en knäppgök och en toffel, samtidigt så är han ändå väldigt nyfiken och tar sig fram för att undersöka vad/vem det var, han är inte sist fram iallafall. tex så hade min man nu kommit hem med en liten kompressor, startade den för att se att den fungerade och det gjorde den. Alla flydde fälltet ungar som djur, katten försvann upp för trappan , barnen och hundar runt hörnan till köket. Okej, alla var oförberreda på ljudet. Nette var fram först med André för att se på vidundret till monster, sedan var det Tryms tur. Var det läskigt eller? Nä det var det inte. Bea klättrade upp i mitt knä och undrade vad det var för ljud. Sedan skulle min man tömma monstret på den luft den hade lagrat upp sig. Då blev det ett nytt ljud. Alla flydde fältet. Nu var det faktiskt Trym som var först fram för att sedan tycka att det var ett läsligt monsterdenna gång, Nette hoppade fram mot monstret och skällde lite för att sedan fatta att det inte var någon fara utan stod brevid André och lyssnade på pysljudet. Trym gick fram igen till monstret som då inte var ett monster längre, utan en ny konstig apparat som husse har tagit hem. Adelle då? Ja hon låg kvar på bädden i hallen och sket fullständigt i vad som pågick ute i köket, tills hon fick höra ljudet av matskålarna, då var hon på g och skulle vara med. Katten syntes inte till på ett tag, utan låg på trappen och glodde ilsket på det fula monstret.
